Expedition Bada i sjön

Det kunde lika gärna varit Expedition Kebnekaise men nu var det bada i sjön hemmavid som skulle genomföras. Sommarens första bad för mig krävde minutiös förberedelse för att kunna genomföras. För nu gällde det att det blev av. En lång varm och härlig sommar och jag hade inte badat i sjön ännu. Skämmigt för en vattengympafröken med longevity-ambitioner. Sommaren var redan en bra bit in i andra halvlek. Den 29 juli, solen sken och det hade nog varit 23-24 grader i luften under dagen.

Longevity som livsstil är min grej

Det vet ju alla att kallbad ingår i en hälsosam livsstil. Även om inte alla vet vad Longevity som livsstil innebär. Att leva livet, nu ska vi se vilka ord som blir bäst just för tillfället i min filosofiska friskvård. Vad säjs om att leva livet längre mer förnöjsamt och vitalt? Vad ger du mig för de orden, förnöjsamt och vitalt?

Bada i sjön i juli är väl inte kallbad?

För en kvinna i sina bästa år som vanligtvis mest badar i varmvattenpool kan det visst räknas som kallbad att bada en solig kväll i slutet av juli. Särskilt om det är första badet utomhus för säsongen. Och då har jag ändå vinterbadat en hel del i mitt långa liv. Vinterbad i kombination med bastu är min grej när andan och möjligheten faller på. Den korta stund du är kall då kompenseras väl av den ljuvliga värmekänsla som kommer när du strax därpå står där på bryggan i vinterkylan.

Bada i sjön på sommaren är en helt annan grej. Den fräscha och svala friskhet som lever kvar länge i kroppen efter ett bad i en sommarsjö är så värd det där lilla motståndet som känns inför att gå ner i det kalla vattnet. Ja, jag vet att det inte är lika kallt som ett vinterbad, men ändå. Så nu när det äntligen skulle bli av gällde det att planera badandet som en äventyrsexpedition. Beräkna tider, skriva listor på packning. Packa rätt, klä mig rätt och ge mig av i tid.

Var skulle jag nu bada i sjön?

Steg 1 var att klura ut var vilket bad som skulle ge mig bäst helhetsupplevelse. Jag bor i Fittja, vid Mälaren. Vi har sjöutsikt åt två håll. Såklart jag kollade upp de närmsta strändernas badkvalitet. Slagstabadet, lite längre bort har tre stjärnor. Men jag skulle behöva gå en ganska bra bit från busshållplatsen. Lika kort bussresa är det till Vårbybadet som ligger precis vid busshållsplatsen. Men där är det bara två stjärnor. Hur kan det bara vara två stjärnor? Det är så trevligt där, fin botten och en engagerad förening som sköter badet. Valet var enkelt. Det blev här jag ska bada i sjön.

Väckarklocka i packningen

Okej, då går bussen från Fittja centrum. Det tar 5 minuter för mig hemifrån till busshållplatsen, Själva bussresan tar 5 minuter och sen räknar jag med 5 minuter för att gå ner till bryggan och klä av mig. Att i lugn och ro komma med nästa buss tillbaka ger mig 10 minuter i vattnet. Ska jag klara det en svensk sommarkväll? Det blir naturligtvis lika många minuter tillbaka. Vad blir det från dörr och tillbaka till dörr.

Som effektiv expeditionsledare summerar jag det till 40 minuter. Vilket optimal tidsplanering! Hur ska jag nu klara att hålla koll på själva badtiden. Jag har inget vattentät armbandsur. Mobilen tänker jag ändå inte ta med mig, av säkerhetsskäl, märkligt argument men tänk stöldrisk. Vad blir väl då bättre än en enkel liten väckarklocka där jag kan se visarna på håll. Jag så stolt och nöjd med hur min planering framskrider.

Minsta möjliga packning för att bada i sjön

Åkkortet till bussen är en värdehandling men jag måste ju ha det med mig. Okej jag tar mitt lilla väl använda plastfackspåse med snöre som jag kan hänga runt halsen. Pular ner väckarklockan, brickan till porten, ännu en värdehandling och så åkkortet. Vad mer behöver jag? Jo, en liten plastpåse till den blöta baddräkten. Aldrig att jag går omkring i en våt baddräkt. Jag har aldrig haft urinvägsinfektion och hoppas det kan fortsätta så.

Hm, när jag bökat av mig den baddräkten efteråt, hur ska jag då hantera att jag inte har något som håller åt bysten. Ja, jag ska ju bada på en ”textilstrand” så då gäller det att sköta sig. Det är för långt för mig att åka till Ågestabadet för att kunna bada naken. Bussresan dit är för tärande. Även om många av mina kompisar från vinterhalvårets naken-vattengympa inomhus hänger där.

Om jag tar med en sjal kan jag knyta den runt brösten efteråt. Det har jag sett i filmer där kvinnor lever förklädda som män. Påve Johanna till exempel. Den kan jag varmt rekommendera. Då är packningen klar.

Klädseln är viktig på alla expeditioner

Nästan allt i mina garderober är second hand. Så jag har en kortärmad illgrön frottéklänning med dragkedja hela vägen där fram. Jag är så tacksam för den. Perfekt för min expedition bada i sjön smart och säkert. Sjalen på huvudet, baddräkt som är lätt att ta av där inunder och så små ankelsockor i foppatofflorna. Lilla miniväskan hänger sådär som en becknarväska (jag fick googla mig till ordet jag sökte).

Jag är redo även om det nästan gör ont att ge mig iväg utan mobiltelefonen. I hallen ser jag ännu ett second hand-fynd. En somrig ”poncho-sjal”. Hur kan jag ha så mycket bra att ha-saker? Den kommer att värma mig efteråt samt skyla bysten. Dessutom gör den att jag ser lite mer normal ut. Eventuellt.

Vårbybadet är verkligen mysigt

När jag kom fram till stranden möttes jag av latinomusik från fiket. Några dansar till och med. Det är fortfarande kvar familjer där de vuxna tar det lugnt på stranden och lågstadiebarnen badar såklart idogt. Bra, då är jag inte ensam på stranden för ensam badar jag aldrig.

Väl ute på bryggan var det så lätt att klä av sig. Lägga in mina kläder i plastpåsen och ställa väckarklockan så att den sannolikt inte skulle ramla i sjön även om några ungar skulle hoppa i från bryggan. Ja, det var kallt att kliva ner via stegen även om vattnet bara gick mig till midjan och när jag sen kom lite djupare blev det naturligtvis ännu kallare.

Jag såg hur småungarna huttrade och jag som vuxen minns hur det var om somrarna när jag var liten och vi var i vattnet hur länge som helst. Först är det kallt, sen blir det skönt och efter en evighet blir det kallt igen men ville vi ändå inte gå upp. Vattentemperatur bryr jag mig inte alls om nu heller när jag som vuxen är ute på min expedition bada i sjön. Det är känslan som är grejen.

Efter 5 minuter blev det skönt

Väckarklockan hjälpte mig dock att förstå att det tog mig 5 minuter att gå från läget att uppleva vattnet som kallt till att det blev skönt. Så kallbad på sommaren är något helt annat än vinterbad. Jag började direkt att simma, dels för att bli varm, dels för att uppleva det tyngdlösa. Att få existera i vatten utan bottenkontakt. Det är lycka för mig.

Ja, jag simmade självklart längs med stranden av säkerhetsskäl både för mig och min lilla packning på bryggan. Och så trampade jag vatten. Det är faktiskt både skönare, roligare och jobbigare att liksom hänga i vattnet. Jag har inbyggd flytkraft som underlättar.

När den sköna känslan i kroppen började komma testade jag också att vattengympa. Sandbotten utan läbbiga slingrande växter och stå med vatten ungefär till bröstvårtenivå gav mig perfekta förutsättningar att röra mig både kraftfullt och kroppsvänligt. Vänd inemot strand med koll på klocka och packning i ögonvrån.

Jag vill inte gå upp än

När mina 10 minuter i vattnet har gått är jag precis som småungarna och vill inte heller gå upp än. Men förnuftet vinner. Väl uppe på bryggan märkte jag hur den gungar. Kan bero på att det ändå är ganska krångligt att ta av sig en blöt baddräkt under en badrocksklänning. Jag jobbade på vingligt supereffektivt men när jag kom till mina små ankelsockor fick jag ge mig. Bryggans stolpar blir min räddning. När jag lutade mig mot en av dem kunde jag lätt ta på sockorna. De skulle ge mig värme och skydda mig från sand mellan tårna.

Sjalen runt brösten insåg jag direkt var onödig överkurs. Poncho-sjalen och påsen med blöt baddräkt i famnen gjorde att jag kunde gå med hedern i behåll till busshållplatsen. Och det är inte bara hedern jag har i behåll. Den mest ljuvliga friskhet och svalka spred lycka och välbehag i hela mig. Och den varade. Eftersom vägen hem var så lätt och kort kunde jag njuta av och bevara efter-effekten i kropp och sinne så mycket längre. Än om jag hade behövt promenera och resa mera.

Nöjd expeditionsledare hemma

Förutom att jag äntligen fick mitt första sommarbad så var det ännu ett stort genombrott som ägt rum. Jag vet inte när jag rörde mig ute sist utan att ha med mobiltelefonen. Väl hemma kunde jag dock ta en selfie ute på balkongen. Ja, det på mycket märkligheter på vår balkong. Installationer och växtlighet av olika märkliga slag. Jag kommer säkert att berätta mer om det om jag inte redan gjort det.

Det enda som inte syns tydligt på bilden är min fina gröna frottéklänning. Kanske ser du lite av den som vid halskanten. En selfie i naturljus med en modern mobilkamera går ända in på pornivå. Så här kan en 62-årig kvinna som anammar Longevity som livsstil se ut. Att våga le utan filter så att skrattrynkor och normalfärgade tänder syns är ett ställningstagande. Inget på min hud över huvud taget och kamerans förmåga gör att du kan komma så mycket närmre än du nånsin kan i verkligheten. Du kan se varje rynka och dess djup för att inte tala om häxstråna. Mitt ansikte är mer naket och utlämnat än vad det skulle vara att bada naken.

Och så står jag ändå där på bryggan och byter krångligt om utan att visa någon form av nakenhet. Varför? Nå, som nöjd expeditionsledare har jag redan planerat in nästa bad i sjön. Hoppas du gör det också. Berätta gärna här under hur du gör. Eller skriv till mig på valfritt sätt via Kontakt-sidan. Och om du inte redan får nyhetsbrev från mig på om Longevity som livstil så beställer du det här. Då får du också enklaste och smartaste detox-tipset att börja din dag med. Du kan tacka mig sen.